anna mosell

Nationella i skolan som gällde idag då, fyfan säger jag bara! Gick sämre än förväntan.. Tror jag i alla fall, visar väl sig när vi får tillbaka resultatet. Är mest orolig över matteprovet som vi har imorgon, mindre kul! Har inte jobbat nånting, men så gåre när det finns bättre saker att prata om. Men iaf, efter nationella hade vi lunch och sen matte. Sen var äntligen skoldagen över. Varje dag nu är verkligen en plåga, är så sjukt skoltrött så jag vet inte vart jag ska ta vägen :/ Just nu vill jag bara åka till hultsfred! Ge mig 9 juni för guds skull! Men först och främst vill jag ha sista april, vilket är imorgon. Tiden går ju så sjukt fort, så kan ju hoppas att det fortsätter så den sista månaden i skolan också :b Efter skolan åkte jag hem och lagade mat osv. Sen ner på stan för att träffa tjejerna och planera lite inför morgon dagen. Sen när alla hade gått så gick jag och patricia och fixade dricka tills imorgon. 24 cider och 70 cl absolut ruby red på två personer lär väl räcka? Annars lovar jag att inte dricka en droppe alkohol mer i hela mitt liv! För då äre verkligen alkolistvarning, och så illa är det verkligen inte. Inte om man jämnför med i höstas, för då hade vi fan sjukt kul varenda jävla helg (fredag&lördag) i ca 10 veckor. Fina minnen det ;) Och jag hoppas att vi har lika roligt imorgon, för det känns som att det behövs. Och ledigheten behövs ännu mer! Ska bli riktigt skönt, för jag vill ha sommarlov nu! Aja, ska väl sätta igång att plugga lite. För om 20 min är det tvn som gäller! Hare gött! :)

- Jag borde ha fått tvångsvård, säger hon.

Det är en pytteliten tjej som möter oss vid bussterminalen i Halmstad. Hon har korpsvart hår, sotade ögon, ring i näsan och vitmålat ansikte.

Sofie, 23, guidar oss till Glommen på landsbygden utanför Falkenberg, där hon bor med sin mamma i ett rött trähus.

Vi har med oss bullar och kakor. Sofie tuggar i sig en av de minsta kakorna.

I dag är hon fri från anorexin. Det tog tio år - och krävde specialistvård.

När Sofie var 20 år var hon nära att mista livet. Hon vägde 25 kilo och var bara ett skelett.

Hon hade dödsångest, hjärtsvikt och en puls på 170. Och var så svag att hon inte kunde vända sig om i sängen.

Gränsen för vad kroppen orkade var nådd.

- Jag fick hjärtstillestånd, berättar Sofie.

Men hon hade tur och överlevde - tack vare att hon råkade befinna sig på sjukhus när det hände. Hon hade precis fått komma till Ätstörningsenheten på Universitetssjukhuset i Lund.

Blev sjuk när hon var elva

Sofie är en av alla flickor som gått miste om sin tonårstid - för att de nekats specialistvård. Eller fått vänta för länge.

Hennes kritik mot anorexivården är svidande. Och hennes journal en provkarta över hur vården ser ut i dag.

Sofie blev sjuk som 11-åring. Hon har inte gått i skolan sedan sjuan - utan istället åkt in och ut på olika psykiatriska kliniker i åratal. Utan att bli frisk.

Tre gånger har hon varit inlagd på barnpsyket. Två gånger på vuxenpsyket.

- Jag fick ingen vård alls för min anorexi. De tryckte i mig en massa mat. Sedan kom jag hem - och gick ner i vikt igen. Jag blev bara sjukare, berättar Sofie.

Vuxenpsykiatrin var en skräckupplevelse.

"Jag smusslade undan maten"

- Jag var ofta livrädd på psyket. Där fanns patienter som tände eld på sig själva och tog livet av sig.

Dessemellan skulle hennes mamma ta hand om henne. Men Sofie lurade alla.

- Alla trodde att jag åt. Men jag smusslade undan maten ... under stolsdynan, i fickan ...

Först när hon var 18 år fick Sofie komma till en specialistklinik, till Anorexicentrum i Varberg. Men efter fyra månader ville hennes läkare inte förnya remissen.

- Han tyckte inte jag ökade i vikt tillräckligt snabbt. Det var privat vård och dyr vård, så landstinget ville inte hjälpa mig längre.

Sofie släpptes ut för tidigt - och blev snabbt sämre igen. Till slut levde hon på ett äpple och en apelsin om dagen. På nätterna klättrade hon ut genom fönstret och sprang i skogen.

Skickades hem efter några timmar

En vinternatt när hon var ute på sin "tvångsrunda" trillade hon omkull och blev liggande i snön. Hon lyckades larma sin mamma på mobilen, sedan svimmade hon.

Sofie fördes kraftigt nerkyld i ambulans till sjukhuset. Men efter några timmar skickades hon hem.

- Det första jag gjorde var att springa ut i skogen igen . . .

I en debattartikel i Aftonbladet i januari förra året kritiserade Sofie Hermansson beslutet att skicka hem henne.

- Läkarna gjorde fel som inte tog in mig för tvångsvård, innan det gick så långt att jag var nära att dö. När man är så underviktig som jag var, då måste man ta till tvångsåtgärder för att rädda liv, säger hon.

Efter hjärtstilleståndet vände det.

En dag fick Sofie syn på sig själv i en sjukhusspegel.

"Har alltid varit självdestruktiv"

- Jag såg ut som ett skelett. När jag drog i skinnet stod det rakt ut. Då kände jag "Så här vill jag inte ha det".

Hon blev kvar på ätstörningskliniken i ett år - frivilligt. I dag kan hon kontrollera sjukdomen.

- Men jag har fortfarande svårt att acceptera min nya kropp. Jag har ju alltid varit så himla mager. Och jag tycker inte om att äta ensam.

Sofie mår fortfarande inte bra.

Tidigare svalt hon sig. Nu skär hon sig.

- Jag har bytt ut ett självskadebeteende mot ett annat. Jag har alltid varit självdestruktiv. Anorexin var ett uttryck för det, berättar Sofie.

Sårbarheten lyser igenom, trots ett nytt lager vitt puder i ansiktet.

"För frisk för terapi"

Nyligen fick hon diagnosen borderline. Sofie har vädjat om psykoterapi i flera år.

- När jag hade anorexi sade läkarna att jag var för sjuk för terapi. Nu får jag höra att jag är för frisk för terapi. Läkarna går bara efter vikten, säger hon.

Kanske livet hade varit annorlunda i dag, om Sofie hade fått specialistvård för sin ätstörning från början. I dag är hon förtidspensionär.

Ungdomar brukar ha drömmar, planer, förhoppningar.

Sofie Hermansson, 23, har inga.

Den 5-årige danske pojken fördes bort av tre maskerade män.

Ett gränslarm har utfärdats och den svenska polisen spanar efter pojken.

- Vi hoppas bara att Oliver blir hittad oskadd. Hjälp oss att hitta honom, säger pojkens familj till danska B.T.

Femårige Oliver hade precis blivit hämtad på dagis i Virum norr om Köpenhamn av sin mamma när tre maskerade män i en mörk kombi slet ut honom ur bilen och körde i väg från platsen.

Tidningen B.T. uppger att familjen råkat ut för kidnappningsförsök tidigare. I mars 1998, alltså för litet drygt tio år sedan, försökte en grupp på fem man på uppdrag av kineser i restaurangbranschen föra bort en då 12-årig pojke från samma familj.

Männens plan var att hålla pojken fängslad i en lägenhet till dess att man fått en begärd lösesumma. Planen misslyckades dock och pojken hittades oskadd.

Bara tre veckor senare lyckades dock samma liga röva bort en 22-årig dotter till en annan restaurangägare.

Hon kidnappades på öppen gata och kedjades därefter fast vid en säng i tre dygn. Redan en timme efter kidnappningen begärde ligan en halv miljon kronor för att släppa henne. Summan steg sedan till tio miljoner. När fadern vägrade betala släpptes dottern av på kyrkogården i Bispebjerg med förbundna ögon.

Vid försvinnandet var Oliver som är 130 centimeter lång klädd i blågrön pilotjacka och jeans. På framsidan av jackan sitter ett märke med robotfiguren Ultraman, som förekommer i en japansk tv-serie.

Sådärja, nu är allt klart inför hultsfred. Eller i alla fall nästan, har festivalbiljetten samt tågbiljetterna hemma nu. Blev ungefär 2500 kr tillsammans, men det är värt varenda krona för detta är något man kommer minnas resten av livet. Så nu finns det ingen återvändo, åker om två månader och en dag om man ska vara exakt. Blir en hel veckas supande, kommer ju vara lagomt död när man kommer hem. Men den smällen får man ta för vi kommer ha så jävla roligt! Någon mer som ska dit? Dom flesta från gävle väljer ju att åka till peace and love, både billigare och närmre. Men hultsfred har bättre band plus att man åker ju på festivaler för att träffa nytt folk.

Orkade inte skriva igår när jag kom hem från mässan, var så jäkla trött och ville bara sova. Dagen var minst sagt oändlig, kändes som att den aldrig skulle ta slut. Men det var roligt att träffa allt folk som var där, många kända ansikten. Försäljningen gick väl hyfsat och göranssonska tog hem dom flesta priserna, oväntat? nej. Kom hem runt halv tolv och kommer inte riktigt ihåg när jag gick och la mig.

Idag vaknade jag bajs tidigt av att linnéa smsade mig, och när jag väl försökte somna om så gick det inte. Så klev upp tidigt på en lördag, inte många gånger de händer. Sen blev det att dusha och göra sig i ordning för att sedan åka ner på stan och käka med elin och alla fransyskor+fransmän. Var väldigt trevligt och gott för den delen. Sen sprang jag förbi och pratade lite med sofia på vägen till bussen. Skulle ju åka hem för att tvätta, men nu visade de sig att vi skulle tvätta nästa helg istället. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra :b Ska fundera ut vad jag ska ha på mig ikväll, för vi ska nämligen hem till linnéa på förfest och sedan dra vidare på fest. Och eventuellt efterfest efter de? ;D hoppas på det iallafall! Aja, ha en bra lördag allesammans och tare lugnt med spriten ;D

Justja, när jag satt på bussen på vägen hem fick jag ett samtal från marcus, han berättade att han var i gävle och behövde lite vägbeskrivning för att hitta sig fram till lite mat. Blev faktiskt riktigt förvånad, och tydligen ska han och hans band spela på konserthuset ikväll. Synd att man inte visste de tidigare, hade varit kul att sett! Men nu har man redan andra planer så då äre bara att gilla läget :) Kanske hinner träffa grabben en snabbis.

Kan ju berätta för alla att jag är SJUKT TRÖTT!
Blir att gå och lägga sig efter att maten är klar.
Ska ju trotts allt upp tidigt imorgon, så kanske
behövs. Ska du också till bollnäs-mässan?
Hojta till i så fall! :) Men aja, godnatt allesammans!

Idag fyller Linnéa 18-år, stort GRATTIS till henne! :)
Hoppas du får en underbar födelsedag <3

Ändrade planer, skiter i att plugga ikväll. Får se vad som händer istället, ska iallafall försöka få i mig lite käk innan jag åker iväg på mötet. Ska bli kul och se vad dom har att komma med, man är ju inte så speciellt insatt. Hur som helst, lär väl ställa mig vid spisen nu.

Onsdagen innehåller följande:
Skola till tre-tiden.
Hem och laga mat samt hinna äta. (Eller så äter jag på stan?)
Klockan sex är det muf-möte.
Hem och plugga.
Kolla på top model.
Plugga lite till.
Sova.

Får se vad som händer mer, skulle behöva ta en sväng på stan. Måste inhandla lite nya örhängen för att jag har lyckats tappa bort alla mina pluppar. Och utan dom så växer hålen igen. Någon som vill göra mig sällskap kanske? :) Och om det blir stan för min del, så hinner jag inte hem och laga mat. Kanske blir lite käk på nian istället? Kyckling, curry och pasta. MUMS!